Fulla av energi skrapade och slipade vi alltihopa i går förmiddag. Sedan åt vi glass i Vadstena och fortsatte sedan med tvättning och till sist inoljning av trärena partier.
Det som är spännande med det här projektet är att man måste klänga omkring på stegar för att nå de högre regionerna. Det är ganska spännande när vi båda två är höjdrädda. (Jag brukar ha problem att ta mig ur sängen på morgonen, och den är bara 55 cm hög. Så höjdrädd är jag).
Högst upp skymtar man världens längsta balkongräcke. Stegen står på ett trappsteg i entrétrappan.Till vänster, just utanför bild, öppnar sig källartrappsavgrunden.
Det är med hjärtat i halsgropen och skakande ben man står och balanserar högt däruppe.
Läs även andra bloggares åsikter om balkongräcke, målning, stegar, höjdrädsla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar