Såja, nu är det plusgrader igen

Och plusgrader betyder slask.

Slask betyder att Ap-Katt-Hunden blir mycket skitig.

Och en skitig A-K-H betyder att man bor i ett veritabelt grustag efter ett par promenader. Afghaner är byggda för att samla på sig så mycket skräp och grus som är fysikaliskt möjligt på en given kroppsyta. Det är något med aveln, tror jag. Skräpet lossnar inte utomhus, jycken måste in, helst upp i soffan, innan skräpet släpper och lägger sig i sedimentlager.


Läs även andra bloggares åsikter om slask, snösmältning

En liten hyllning till IKEA

IKEA har små himla käcka skohyllor som man kan skruva upp på lämplig vägg. Hyllorna heter något, men vad, det har jag glömt. De kostade i alla fall 49:- styck, typ.

Klicka på bilden så blir den större

Sex stycken köpte vi och skruvade upp i det lilla förrådet brevid vardagsrummet. Det blir nog bra, men det går nog åt några till när älsklingen ska in med alla sina skor (man kommer att tänka på Imelda Marcos). Själv äger jag färre än tio par, varav minst två par är cykelskor. För att inga oklarheter ska uppstå så är tre av skoparen på bilden Älsklingens, resten är mina.

Läs även andra bloggares åsikter om ikea, skor

Ledig dag

Idag har jag ledigt och sovmorgon. Skönt. Lugnet ligger som ett täcke över Fjöla, kanske mest beroende på att vi är snötäckta.

På den dokumentära bilden ovan kan man skönja snö och det berömda balkongräcket

Ap-Katt-Hunden har börjat löpa och ligger därför bara och surar hela tiden. När hon inte löper surar hon bara halva tiden. Hon saknar nog matte.

En del kan både sova och löpa samtidigt!
Och sura.

Progr£siwa glasöron

Nu har ju ålderskrämporna börjat smyga sig på och en av de första är att ögonen har blivit osams med varandra om vilket avstånd de ska fokusera på. Som för en fiskare vill armarna inte räcka till när man ska läsa. Det ena ögat tror dessutom att världen aldrig är längre bort än exakt 37 centimeter, medan det andra ögat har en mer framåtblickande attityd och anser att avstånd under en meter inte existerar.

Till slut (efter en del påtryckningar från de närmaste) bar det iväg till optikern, med kommunal rekvisition för synundersökning i näven. Nu var det visserligen ett tag sedan sist, men visst är väl bokstäverna på lästavlan mindre nuförtiden? Och suddigare? Många roliga apparater fanns det i alla fall. Roligast var tryckmätaren som blåser en luftpuff på ögat varpå:

1. Man flämtar till
2. Rycker huvudet bakåt
3. Huvudet rekylerar framåt igen och man slår pannan i tryckmätningsapparaten
4. Man undrar vad som hände

Sedan gör man om det hela med det andra ögat men med samma händelseutveckling. Jag låg dock bra till, det var inte mycket tryck i min skalle (!?)

Man blir sedan tvungen att acceptera faktum (japp, terminalglas) och måste ta sig an den värsta delen; prova ut en båge. Sånt är alltid en prövning för mig eftersom jag inte har någon känsla alls för mode.

Sedan går man hem och får ett SMS som vänligt ber en att komma och hämta sina nya glasögon.

Om ni aldrig har provat progressiva glasögon förut så kan jag knappast beskriva hur det känns. Jag har aldrig provat starkare droger än alkohol och snus, men det räcker inte för att beskriva detta. Man får nog minnas tillbaka till barndomen när tivolit kom till stan och man med skräckblandad förtjusning åkte tekopparna. De där som snurrade kring flera axlar och fick en att bli klädsamt grön i ansiktet. Så funkar progressiva glas. Det sägs att man vänjer sig, det får man verkligen hoppas eftersom minsta huvudrörelse förvränger resten av världen.

Tur att man fortfarande kan köra bil utan glasögon i alla fall.


Läs även andra bloggares åsikter om progressiva glasögon, synundersökning

Friluftsdag

Idag (söndag) var det en strålande vacker vinterdag med både snö, sol och blå himmel. Och rinnande näsor.

Älsklingen och jag kom redan på lördagen på att det skulle vara trevligt att ha en liten korvgrillningspicnic, ty det var länge sedan.

En liten Gallupundersökning bland våra päron resulterade i att det hela utvecklades till en mindre expedition. Jfr. jorden runt på 80 dagar eller någon av Vasco da Gamas resor.
Vi upptäckte inte Amerika men Hjo, vilket bilden nedan illustrerar.

Här ses Tokarparen, på ett handgripligt sätt, peka ut Hjo för en skara intresserade expeditionsdeltagare

Själva färden gick till Omberg, en klenod vid Vättern. Tokarparen pekar inte, som man lätt kan tro, rätt in i ett buskage. Han pekar ut över sjön (som inte ville vara med på bild).

Grillen tändes och utsikten beundrades.

Så här nöjd ser Älsklingen ut när det snart vankas grillkorv.

Sedan åt vi korv och åkte hem.


Läs även andra bloggares åsikter om omberg, korvgrillning

Årets lönesamtal

Nu är det gjort. Men varför vet ingen eftersom det obligatoriska lönesamtalet inte får påverka lönesättningen ?????

Och resultatet är hemligt, inte ens jag får veta något.

Men vi hade ganska trevligt ändå.

Vinner varje gång!

iPhone är som vanligt en riktig dräpare.Men, en tegelsten kan man ju ha god användning för i många sammanhang.


Läs även andra bloggares åsikter om iPhone

Modebloggaren

Jag har förstått att det är ett smart karriärdrag att blogga om mode. Se på Blondinbella t.ex. hon promotar någon produkt på sin blogg och - vips tjänar hon miljonbelopp.

Nu ligger väl mode lite utanför min normala kompetens kanske, men man får inte dö nyfiken, som Hellman sa (Thun Schweiz, sent 80-tal).

Så, idag inhandlade jag ett par nya kängor, eller vinterskor eller vad de nu kan kallas. Aldrig är ett par skor så sköna som när man ska byta ut dem, mina gamla köptes på Wedins skor i Örebro för nästan 10 år sedan. Jag har gått många många mil med dem i ur och skur och kan inte minnas det minsta skoskav ens. De har blivit ett par nära vänner, helt enkelt. Men nu har stunden kommit. Jag kan inte förlänga deras lidande längre. Fodret har hål överallt, båda sulorna har spruckit tvärsöver (kraftig kapilläreffekt vid fuktiga markförhållanden) och nu håller snörena på att gå av.

Min kära gamla vänner

Nya kängorna, tja, vad ska man säga om dem. De ser inte så pjåkiga ut, och sitter bra på foten. Men jag känner dem inte ännu!

Mina nya. Vi har ett lite avvaktande förhållande tills vidare.

Jag ser på bilderna att de nya har ställt sig ganska självsäkert medan de gamla har krupit ihop i någon slags försvarsposition. Stackarna, man kanske kan stoppa upp dem och ha i vitrinen?


Läs även andra bloggares åsikter om skor, mode, blondinbella

Att flytta ihop

Man måste anpassa sig, liksom

Än slank han hit...

Om man bor där det är väldigt backigt och det kommer ett ymnigt snöfall som smälter och plogas ut till en jämn smet som sedan snabbfryser, då blir det halt. Speciellt om det inte sandas.

Redan kvällspromenaden med Ap-Katt-Hunden i går var spännande. Det är svårt att hitta en säker väg när allting utomhus lutar. Som tur är så halkar även A-K-H omkring så det går inte så fort framåt.

När man far nedför garagebacken känner man sig lite grann som en störtloppsåkare när man ska svänga höger i korsningen. Tur att det är så lite trafik i området. Speciellt viktigt ikväll när jag ska försöka köra upp för backen igen.


Läs även andra bloggares åsikter om ishalka

En vit Winter

När man stapplar fram i minnenas allé (läs: rippar gamla vinylskivor) dyker det upp en hel del gamla godingar.

Här är en i videoform


Johnny Winter - vit som dagens snöfall


Läs även andra bloggares åsikter om blues, johnny winter

Och på tal om Linux...

POSIX-klockan kommer inom kort att passera 1234567890 sekunder sedan den startades 1 jan 1970. Det är verkligen på tiden (haha). På länken ovan kan du följa den spännande händelsen live fram till klimax strax efter halv ett på morgonen den 14/2.

Fantastiskt. Men frågan är ju vad som händer sedan? Stannar tiden? Får vi en siffra till? Eller är det en signed integer så att tiden slår över och blir negativ? Fast tiderna är ju redan negativa, med lågkonjunktur och snöslask.

Har du Linux eller liknande kan du köra:
date +%s

To upgrade or not to upgrade? That's the Linux

Läste på IDG att BankID numera finns för Linux, närmare bestämt Ubuntu, vilket är utmärkt eftersom det är precis vad jag behöver hemma.

Nu är det ju så med Ubuntu att det kommer nya versioner då och då, i det här fallet kräver BankID-programmet så klart en uppgradering (8.04 eller 8.10). Nu har det kommit två nya versioner sedan jag uppgraderade sist och tveksamheten ökar. Vad kommer att sluta fungera den här gången? Så fort man ändrar kärnan uppstår alltid två problem:

1. Grafikdrivrutinen slutar funka (man får trivas med 640x480 pixlar tills man lyckas få igång den igen)
2. VMWare slutar fungera. Så då får man leta upp en fix, som ligger någonstans på någon hårddisk.

Ibland slutar någon mediaspelare att fungera, ibland tappar andra program någon funktionalitet (den som gjorde att man valde att använda just det programmet från början).

Jag gjorde nyss en uppdatering (152 patchar) av 7.10 och endast VMWare slutade funka! Det kanske är ett gott omen inför ett versionsbyte till 8.10 via 8.04. Fan tro't. Vi får se.


Läs även andra bloggares åsikter om BankID, Ubuntu, VMWare