Nytt kök - redan

Det gamla köket hann ju knappt bli inbott förrän det var dags att byta ut, tydligen.

Följ den spännande utvecklingen här:Nytt kök 2016

Före...

Jag och kinesen

Sedan jag blev återfallsgitarrist förra sommaren, efter ett uppehåll på drygt femton år, har jag återigen börjat falla i materialfällan. Där hamnar nog de flesta gitarrister. Den här gången fick jag börja om lite, för jag hade varken någon förstärkare eller några effekter. Några gitarrer hade jag kvar, men ingen jag trivdes jättebra med. Jag sålde av några gitarrer på blocket, för att börja om.

Den här gången har jag kanske mognat något och inser att en extra pedal [insert current hyped brand here] eller en gitarr från Gibson Custom Shop knappast ger mig vare sig bättre gehör eller bättre timing. Det blir möjligen roligare att träna, men det är nog placebo.

Jag valde Line6-spåret den här gången, POD HD500 och efter ett tag blev det en Variax JTV-59. Tanken bakom det valet var just att kunna experimentera med olika ljud utan att behöva gå och köpa nya grejor hela tiden. Jag köpte dock en övningsstärkare att ha hemma och en begagnad Fender Frontman 100 att spela igenom i replokalen (den är också plan B om POD:en går sönder vid fel tillfälle).

Nöjd? Ja, faktiskt. Jag bestämde mig för att inte kräva och jaga det perfekta ljudet hela tiden. Jag vill bli en bättre gitarrist och kunna experimentera,och det räcker om ljudet är "good enough". När jag ska spela slide i öppet E behöver jag bara trampa fram en ny patch i POD:en så har jag en LP stämd i öppet E, en Marshallstärkare och en Tubescreamer. Låter det som de riktiga grejorna? Nej, men jag låter inte som Duane Allman heller.

Kinesen då?
Men nu till själva tanken med den här texten. Jag blev sugen på att testa att köpa en "Chibson", alltså en kinesisk Gibson Les Paulkopia. Jag behöver inte en sådan, men jag gillar LP och jag tänker inte köpa en äkta LP förrän jag har slitit ut Variaxen. Funkar den inte så hänger jag den på väggen, som en tavla.

Jag kollade en massa klipp på youtube och konstaterade att man får räkna med slumpen när man köper billiga gitarrer från Kina. Man får vara beredd på att byta ut komponenter och ibland kan det vara grava fel på gitarrerna, sprucken hals t.ex. Man kan också få annan färg än man tänkte sig, eller annat utförande.

Jag valde till slut en honeyburst standard för $207.10 + ett hardcase för $69. Gitarren hade en ljus och trevlig burst på bilderna så jag hoppades att mitt exemplar skulle se ut så. Jag bad säljaren skicka bilder på gitarren innan han skickade den. "Ok" svarade han. Sedan skickade han gitarren direkt, men inga bilder. Jag handlade via Aliexpress, kanske jag ska nämna. Säljaren hette "Jazz Guitars".

Det tog två veckor att få hem gitarren. Då hade den passerat tullen och fått lite avgifter och fraktkostnader. 537 kr kostade det.

Direkt efter uppackningen, färgen är mörkare och rödare än bilderna i annonsen

Jag konstaterade direkt att micswitchen var avbruten, så jag startade en "dispute" och krävde $15 för att köpa en ny switch. Efter några förvirrade meddelanden fram och tillbaka gick säljaren med på det. (Ett av hans förslag gick ut på (tror jag) att någon han kände kunde komma hem och fixa det när han var i Sverige. Utöver det skulle jag få $5 som kompensation).

Ack och ve

I övrigt då? Jo, den ser bra ut, synligt trä och finish är säkert jämförbart med Epiphone. Efter justering av hals och stränghöjd funkar den bra och är hyfsat lättspelad (halsen är lite för tunn, jag gillar 50-talstjocklek).

Det har tagits ett antal genvägar som inte direkt är synliga för ögat om man inte tittar efter.

- Ingen skärmning alls i urfräsningarna för mickar och elektronik.

- Stämskruvarna var dåliga. Först trodde jag att det bara var dåliga stämskruvar som gjorde stämningsproceduren mjuk och oexakt. När jag skulle montera låsbara Gotoh så upptäckte jag att bussningarna på ovansidan av huvudet dels var väldigt korta, dels inte ens satt fast ordentligt, ett par av dem ramlade ur av sig själva när jag hade strängat av gitarren. De korta bussningarna rörde sig vartefter man spände strängarna, så man nådde liksom inte fram till rätt ton förrän bussningen slutade röra sig, och då överstämde man. När man sedan backade rörde sig bussningen igen. Det blev en otrolig skillnad med Gotohgrejorna. Nya, längre bussningar ingick.

- Stämskruvarna sitter snett (de är lite vridna i förhållande till varandra). Är man perfektionist står man förmodligen inte ut med den slarviga monteringen.

- Tittar man under täcklocket vid trussroden ser det inte snyggt ut. Verkar vara grovraspat och inte symmetriskt.

- Grovt utformad sadel och kantiga sadlar i stallet.

- Värdelösa "knappar" för gitarremmen. För liten diameter gör att de lätt glider ur hålet i remmen.

- Originalmickarna låter jäkligt bra, men det blir mikrofonisk rundgång så fort man krämar på lite.

Omdömet?
Jag bytte som sagt stämskruvarna (Gotoh) och micswitchen (Gibson). Jag bytte även till classic 57-mickar och straplocks från 4Sound. Gitarren är lättspelad och medger ganska låg stränghöjd. Bandstavarna är inte helt jämna kring 15-20 band, men det är inte något stort bekymmer.

Ljudet med classic 57 är bra och de tjuter inte lika lätt som originalen. Gitarren håller numera stämningen bra och är lätt att stämma. Den väger inte så mycket utan den känns smidig och behaglig att stå och spela på (med straplocks monterade).

Det var en kul grej och jag ångrar inte de drygt fyra tusenlappar som hela projektet stannade på. Jag ser själva pillandet och moddandet som något positivt - det är kul och man lär sig alltid något nytt.

Färdig?

140426 - En tur till Fyrudden

Den båten var långt borta