måndag 17 november 2008

Nu ska jag väl slippa...

Efter mina frustrerande försök att slippa Postkodlotteriets eländiga reklam har jag nog hittat lösningen. Eftersom alla bestick inte ligger i TV4 kundtjänsts låda får jag ta till andra metoder. Det finns två att välja på:
  1. Samla alla brev och lägg dem i ett större kuvert som skickas tillbaka till Postkodlotteriet. Skicka en gång om året, ofrankerat, så får de lösa ut brevet. Glöm inte att skippa det där med avsändaradress!
  2. Kontakta NIX - adresserat och registrera dig så slipper du nästan all adresserad reklam. Kostar ett porto.
Jag valde alternativ 2, då kanske jag slipper lite låneföretagsreklam också. Alt 1 hade varit skoj tyckte jag tills jag insåg att mitt namn kommer att stå på vartenda papper i kuvertet. Vem vet vad TV4 skulle ta sig till i det läget.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

tisdag 11 november 2008

Kära Postkodlotteriet...

Nu i denna stund har droppen fått tuvan att urholka stenen, eller hur det nu heter. När jag vittjade brevlådan låg det återigen ett adresserat brev från Postkodmiljonären och irriterade mig. Jag har aldrig varit med i Postkodmiljonären, jag har aldrig tänkt vara med i Postkodmiljonären och jag tänker inte öppna några brev därifrån. Hur många år av utskick ska det behövas innan Postkodslotterimänniskorna förstår att jag troligen inte kommer att spendera mina surt förvärvade slantar på deras lotteri?

Idag skickade jag i alla fall detta mail till dem, vi får väl se om det kommer något svar.

Hej,

går det slippa att få reklam för postkodmiljonären i brevlådan varenda vecka? Bortsett från att det är irriterande och att jag och många andra slänger breven oöppnade så är väl detta en mycket onödig miljöbelastning? Jag är väl inte den ende som får dessa brev?
Tänk vilken goodwill för er om ni slutar med detta och räknar ut hur många träd ni sparar på ett år. Presentera sedan detta i sändning så får ni säkert pluspoäng av dem som faktiskt tittar på programmet.

Alternativt kan ni kanske strunta i att skicka just MINA brev och istället sätta in pengar motsvarande kostnaden på mitt bankkonto? Då gör faktiskt de pengarna lite nytta!

Mvh
Per-Anders

Uppdatering
Se där ja, det kom ett svar. Men det ökade inte min kundnöjdhet direkt:

Hej Per-Anders,

Du får ringa till deras kundtjänst 0771-22 55 22.

Med vänlig hälsning

Tittarservice

TV4-Gruppen

08-459 40 00

Jag får trösta mig med att det inte är ett lika dåligt svar som det jag fick från Comhem en gång när jag klagade på e-postsystemet. Det löd så här:

Hej, tack för din fråga

Med vänlig hälsning
Comhem support


Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 17 oktober 2008

Äh, det är ju bara skattepengar

I en intressant artikelserie har Computer Sweden följt Sveriges mest ineffektiva statliga myndighet, Försäkringskassan. I denna artikel har ekonomin kring de nya IT-systemen granskats av ett externt företag. Resultatet är i sanning skrämmande, men inte förvånande.

Precis som befarat forsar skattepengar rakt ut i en takt som endast glädjer konsulterna som tar emot dem i slutändan.

Jag hade en gång "förmånen" att vara långtidssjukskriven och fick då känna av FK's ineffektivitet, detta var för några år sedan, innan den nu pågående "rationaliseringen" hade påbörjats. Det var den perioden och FK's syn på drabbade människor som öppnade mina ögon och fick mig att inse hur illa våra skyddsnät fungerar. Jag tappade helt tron på att samhället kommer att undsätta mig om en ny kris inträffar. Sedan kom dessutom alliansen till makten och talade om att (s.k.) sjuka människor blir friska om man ökar pressen ytterligare och tar bort försörjningen för dom. Ut på den obefintliga arbetsmarknaden och se glad ut bara.

Jag vet att det är politikerna som styr regelverket som FK har att tillämpa, men inkompetensen på FK verkar ju helt ha satt kärnverksamheten ur spel.


Läs även andra bloggares åsikter om

fredag 10 oktober 2008

Dags för lite kultur

När den grå oktoberdagen tränger sig på kan man lätta upp stämningen med lite klassisk Swing:



Bireli Lagrene jazzar loss


Så, nu känns det bättre


Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 28 september 2008

Fula fiskar

Älsklingen, som ju ska reducera sitt bohag, slängde lite nonchalant ut en annons på Blocket. Det gällde ett akvarium med diverse tillbehör. Luttrad som jag är, eftersom inte en människa vill köpa mina Billyhyllor, så var jag skeptisk till att någon skulle svara på annonsen, än mindre slå till och köpa. Efter ungefär 30 minuter ringde första spekulanten. Efter ett par timmar hade tre mycket intresserade akvarister (?) ringt.

Nästa dag kom en av dem och köpte alltihop. Det var ju bra.

Men...

Som alla goda idéer urartade även denna i hårt arbete. Akvariet var fortfarande fullt med fisk och vatten och annan bråte. Det är ofattbart mycket jobb att tömma en dylik tingest, speciellt om alla inblandade har fiskskräck. Köparen stack iväg en timma och då hann vi
  1. Häverta ur 160 liter äckligt fiskvatten och suga upp resten med liten kökssvamp
  2. Håva upp 8 fula fiskar varav två valde att följa med akvariet till Södra Vi, åkandes i vit plasthink.
  3. Hälla i de andra sex fiskarna i det lilla akvariet som vi av någon anledning behöll.
  4. Krafsa upp tre hinkar grus, algbevuxna grenar och stenar.
  5. Få ont i ryggen.
Sedan kom köparen tillbaka och vi bar ut eländet (akvariet alltså, köparen gick av sig själv).


Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag 24 september 2008

Och Älsklingen lär sig också saker

Det är inte bara jag som lär mig saker, även Älsklingen är bildbar. Nu har hon lärt sig att det är skillnad på tisdag och onsdag.

Husvisningen som var idag, onsdag, generalrepeterades igår, tisdag. Igår körde Älsklingen hela grejen med dammsugning, kamning av mattfransar och allmänt ordnande. Sedan satte sig hon och apkatt-hunden i bilen och väntade på anstormningen.

Inte ens mäklaren dök upp. För det var idag visningen var bokad. Idag kördes hela städprogrammet igen (det behövs när man har en apkatt-hund och en mentalt störd nymfparakit) men idag kom både mäklare och nyfikna.

Älsklingens kommentar igår: "Tajmat och klart, rena Jönssonligan".

Då ska man ha keps!

Om man är i stort sett flintskallig och lånar en vinkelslip av Mats så räcker det inte med hörselskydd, skyddsglasögon och overall. Inte om man kapar järnrör som sitter alldeles under taket.

Gnistregnet studsar så fint i taket och rinner ner över skalpen. Om man tar på sig en keps så slipper man det problemet. Då rinner gnistorna ner i halslinningen som vanligt igen.

Det lärde jag mig idag.


Läs även andra bloggares åsikter om

söndag 21 september 2008

Rutten helg

Ja, helgen i sig var väl inte så tokig. Jag var gräsänkling och fick ovanligt mycket uträttat. Två lass till tippen med diverse överblivet (tänkte skriva efterblivet) material bla. från bygget av världens längsta balkongräcke, som för övrigt är klart, bildbevis kommer senare.

Sedan rev jag ut det brunmurriga isolerade rummet i källaren. Det skulle enligt all expertis vara en riskkonstruktion som borde rivas ut. Och det var det. Alla reglar i väggen hade ruttnat i underkant eftersom det blir fuktgenomslag på försommaren. Rummet är på c:a 7 kvadratmeter men producerade otroliga volymer skräp, bla. 3 stora säckar med kliande Rockwool, en säck med plast och tapetrester, en säck full med sånt som man kan sopa upp från golv i rum vars innerväggar man river ut och en gigantisk hög med träbitar och delar av spånskivor med förrädiska spikar i.

Några gratistips:
  • Skaffa en bra kofot och en bra såg
  • En andningsmask är bra att ha
  • Rejäla handskar som tål oväntade spikar bör införskaffas
Nu får väggarna vänja sig vid att andas syre som alla vi andra, sedan blir det förråd åt delar av Älsklingens bohag. Älsklingen själv ägnade sig på sitt håll åt lite homestyling inför husvisningen på tisdag.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag 15 september 2008

Mörkret sprider ut sig

Pang! Då var vi plötsligt där igen, man måste tända lampan när man kliver upp på morgonen. Detta är upprörande för oss som inte ens vill kliva upp i dagsljus. Men skiner solen så kan man ju ändå intala sig att om man pallrar sig upp så kan man göra en massa trevliga saker utomhus (sedan somnar man vid frukostbordet förstås, men det är en annan femma). Det är inte ens en tröst att det bara är sex månader kvar tills det ljusnar igen. Inte ens det faktum att man får lägga på vinterdäcken och använda sin isskrapa får mig att dra på smilbanden.

Den här årstiden gäller den gamla kära devisen:

"Idag är det sämre än igår, men bättre än imorgon"


Läs även andra bloggares åsikter om ,

tisdag 9 september 2008

FANatiker

Glöm USA:s religiösa höger och talibanerna i Afghanistan. Glöm ortodoxa judar och stendyrkare i Afrika.

De riktigt hängivna tillbedjarna har sin egen sekt, exempel här. Nu kommer den till jorden, hur ska den se ut, iPoden? Finns Steve Jobs?

Själv kan jag fortfarande inte tänka mig att köpa Apples produkter efter mina erfarenheter av Mac för sisådär 15 år sedan, som avskräcker för resten av livet (vadå, jag långsint?). Men företaget har skärpt sig och levererar faktiskt produkter som de inte behöver skämmas för nuförtiden (jo, iTunes förstås).

Det som fascinerar mig är dock fortfarande de rabiata anhängarna som inte på den minsta punkt kan gå med på att eventuella brister kan finnas i produkterna. Jag brukar roa mig med att läsa de ändlösa debatterna när någon har hittat en bug i iPhone eller när virusskydd kommer på tal. Som i alla religionskrig presenteras en salig röra av upprörda känslor, fakta (riktiga eller påhittade), bortförklaringar och önsketänkande, från båda sidor. På andra sidan i striden står förstås de som gillar Microsofts produkter (det kan man tydligen också göra), eller Linuxförespråkarna. Men Äppelfolket är nästan alltid de som blir mest agiterade i debatten.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 7 september 2008

Vi hade i alla fall tur med regnet

En av årets begivenheter i min hemby är Husby-Fjöls Marknad. Den löpte av stapeln igår i oavbrutet regn. Jag som bor blott ett stenkast från ena änden av spektaklet kunde avläsa 25 millimeter i regnmätaren.

Det kom ändå ganska många tappra själar, många av dem hade a) paraply och b) bestämt sig för att slå mig i huvudet med dem (paraplyerna).

"Mittgatan" som egentligen är en gräsmatta påminde om delar av Woodstockfestivalen, ni vet där folk tog sats och slängde sig på magen i leran. Fast det var det inte så många som gjorde på H-F M. Och istället för Jimi Hendrix spelades "i en liten fiskehamn" med något dansband (på CD dessutom).

Efter att ha inhandlat de sedvanliga hundbajspåsarna och supersalta remmarna kom Älsklingen och jag hem, blöta som dränkta katter.

Tristess - ditt namn är täckmålning

I det oändliga balkongräckesprojektet återstår nu mest målning, målning och ännu mer målning. 97% av all spikning är klar (brukar ni också få delar över när ni monterar saker? Lite som IKEAmöbler fast tvärtom). Grundmålningen är klar, den är ju uthärdlig för man ser skillnaden på målat och inte målat och tycker sig göra vissa framsteg när allting blir i samma färg.

Täckmålningen å andra sidan är en helt annan femma. Man målar och målar utan att se vad man har målat. Det enda som skiljer sig mellan grundmålat och täckmålat är att den senare ytan är något blankare. Man ser också att nivån i färgburken (535 kr) sjunker alarmerande snabbt.

Tro inte att det är klart sedan. Man ska lägga på ett lager till. Och så kan man inte måla allt på en gång heller. Några kanter behöver ligga emot något annat utan att klibba fast. Det betyder att varje pinal täckmålas fyra gånger!

Om det var svårt att se var man målade förra gången så är det omöjligt när andra lagret målas. Min metod är att peta lite med pekfingret där jag är säker på att det inte är målat. Självklart har jag då målat just där alldeles nyss så att fingrarna blir fulla med färg. Men man kan trösta sig med att man oftast lyckas gno bort fingerfärgen lagom till nästa målning.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 5 september 2008

Fartkameror igen

Jag vädrade mina åsikter här alldeles nyligen men det behövs redan en liten uppdatering. Enligt en artikel i VT kostar förstörda fartkameror 12,7 miljoner kronor om året. Detta enligt Vägverkets uppgifter.

Då vet vi att de som hävdar att fartkameror är dåligt nyttjade skattepengar också anser att vandalism är väl använda skattepengar?

Jaja.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

torsdag 4 september 2008

Det något kortare balkongräcket

Idag gjordes enorma framsteg på handarbetsfronten. En av de ruttna reglarna demolerades bort och en färdigmålad sektion pressades in och skruvades fast hjälpligt.

Den tjusiga sektionen på plats. Bilden tagen från fjällsidan brevid huset.

Det blev faktiskt snyggare än jag vågade hoppas. Som avdankad konstruktör var jag van att skapa fula konstruktioner i min krafts dagar. Den här konstruktionen behöver man knappt kisa när man tittar på!



Läs även andra bloggares åsikter om

Fartkameror är grejer det

Tolka det inte som att jag är emot fartkameror som princip, för det är jag inte. Jag är i grunden positiv till all övervakning i trafiken. Så tyckte jag inte förr i tiden, men jag antar att jag har blivit något lite klokare med åren.

Tillbaka till kamerorna. En av de få negativa synpunkterna jag har är att placeringen av kamerorna verkar ha skett med pilkastning på kartan. I de här trakterna finns det gott om 90-väg som har tillfälliga nedsättningar till 70. Då tror vän av ordning att kamerorna ställs på de knixiga 70-sträckorna. Felfelfelfel... de står oftast på 90-sträckorna, mitt på någon raksträcka, där man annars kunde ha kört om någon annan trafikant som man tycker ligger i vägen.

Av någon anledning sitter det också en tydlig skylt 100 meter innan kameran som upplyser om att man bör kamma till sig.

Om man någon gång har kontrollerat bilens hastighetsmätare med GPS så vet man att alla moderna bilar har glädjemätare. Det finns bestämmelser om sånt. Kör man i 70 enligt hastighetsmätaren så kanske det motsvarar 65 i verkligheten. De som inte känner till detta och samtidigt inte vill vara med på bild brukar då sakta ner till 65 på mätaren för säkerhets skull när de passerar en kamera på 70-väg. Vi som är bekanta med våra hastighetsmätare vet då att vi kör i ungefär 58 km/h! Det kan kännas lite smått irriterande att veta detta när man har planerat fel och verkligen skulle behöva köra i 70 för att hinna fram i tid.

Det finns en tragikomisk dimension också, de bilister som tar kameraövervakningen som ett personligt påhopp. Man ser dem i debatten emellanåt där de ställer fortkörning mot mord och våldtäkt och sjuka åldringar. De tycks också tro att staten blir rik på böterna. Det tror inte jag. De förorättade känner man igen ute i trafiken också. De brukar köra om strax innan kameran, bromsa kraftigt, passera kameran och sedan gasa på för kung och fosterland, för att hämnas på Vägverket får man anta. De har bråttom hem för att kunna skriva arga insändare om att kamerorna är skadliga för miljön eftersom trafikrytmen blir så ryckig!
Läs även andra bloggares åsikter om ,

onsdag 3 september 2008

Persongalleriet: Älsklingen

Så ser en nyförlovad Älskling ut i hamnen på Visingsö. Solglasögonen är mina.

Älsklingen överraskar sig själv och jag får pluspoäng

Älsklingen har kontaktat en fastighetsmäklare för att sälja sitt herresäte i V-vik. Jag ansöker om ledigt nästa fredag (om en vecka) för att åka dit och hjälpa henne att putsa och feja innan mäklaren kommer och tar bilder. Hon gläds åt detta och hälsar att det är utmärkt för det blir en hel del städning och sånt!

Till för en stund sedan... när hon kom på att mäklaren kommer nu på måndag.

Som den gentleman jag är erbjuder jag mig givetvis att åka ner nu i helgen för att hjälpa till, men det behövs inte säger min Älskling. Men jag fick pluspoäng. Skriftligt!

Cloud computing

Computer Sweden skriver i den här artikeln om cloud computing och dess konsekvenser för företagen och IT-personal. Eftersom jag själv jobbar i IT-organisationen på en kommun kan jag inte undgå att tycka en del.

Som vanligt handlar nästan alla buzz-words om villkoren för affärsdrivande privata företag. Men eftersom i stort sett alla leverantörer hoppar på tåget så sitter plötsligt den offentliga sektorn i ett knepigt läge. En kommun, oavsett storlek, orkar aldrig fullfölja en heltäckande teknologisk förändring förrän marknaden är inne på nästa buzz-word. Visst, vi är i full färd med att virtualisera, vi har köpt några bladservrar och så vidare, men flaskhalsen är alltid verksamhetssystemen, och sådana har vi många av.

Med tiden blir kommunernas IT-verksamhet ett sammelsurium av halvfärdiga migrationer och livsuppehållande åtgärder på gamla system.

På en punkt kan jag helt hålla med artikelförfattaren: "Men kunderna kommer inte undan allt vad gäller it. Kravställningar och beställarkompetens blir ännu viktigare än i dag och frågan är hur enkelt det blir att hitta sådan kompetens."

Tänk om utvecklingen kunde gå i lagom takt ibland.

tisdag 2 september 2008

Finns inte ens på kartan

Jag har placerat min blogg i
Borensberg
på bloggkartan.se

I övrigt kan man bortse från det här inlägget.

Hur smarta är de?

Enligt en artikel i Computer Sweden är det de som fildelar mest som också uppdaterar Wikipedia mest. Någon djupare analys av varför behövs egentligen inte. Sanningen är mycket enkel:

De tror att man egentligen måste betala för att uppdatera! Och att de har hittat ett sätt att slippa. Och kan man slippa vill man göra det ofta.

Vem sa att pirater tänker bättre än höns?

Världens längsta balkongräcke

Sedan en tid tillbaka, med start sommaren 2007, pågår projekt Rädda räcket hemmavid. Grundförutsättningarna var enkla, endast dessa moment krävdes:
  1. ta ett balkongräcke i behov av målning
  2. avlägsna gammal överflödig färg
  3. applicera nyinköpt vit färg
  4. luta mig tillbaka med en cigarr i näven och njuta av väl utfört värv
Av någon anledning pågår detta projekt fortfarande, varför är inte helt klarlagt. Förra sommaren, när entusiasmen inte kände några gränser, frilades delar av reglarna i underkanten av räcket och avslöjade en förruttnelse som vore det rötmånad. Och det var det i och för sig också. Men problemet bestod även efter rötmånaden och lade en viss sordin på stämningen. Dessutom var räcket målat med digital färg, dvs. antingen var färgen en mm tjock och satt som berget eller så lossnade flagorna bara man kastade en blick på dem. Sådant resulterar efter en tid i motivationskollaps.

Efter en tids idogt skrapande och svärjande inträffade vintern och arbetet lades ned för säsongen. Jag satte mig vid datorn och träffade Älsklingen och så gick sommaren 2008 och...

Nej, vi samlade ihop lite motivation Älsklingen och jag och skrapade lite mer färg samtidigt som vi oroades över ruttna reglar. Sedan kom Tokarparen (far min) och deltog i en stillsam brainstorm där vi kom fram till att det är bättre (och enklare!) att kasta valda delar av räcket på tippen och bygga nytt. Jippie! Har ni också trott det nångång?


På bilden intill kan man skåda en sektion av det nya (bättre och enklare?) räcket. Det enda som har varit enkelt med detta var själva ihopspikningen.

Lägg även märke till att miljön som räcket vistas i inte alls är en balkong utan en källare.





Om någon undrar varför lågkonjunkturen inte kommer att drabba färgbranschen så beror det på att:
  1. ändträ måste oljas in
  2. man ska pensla på ett lager grundfärg
  3. ett lager täckfärg ska man få dit
  4. ytterligare ett lager täckfärg till ska man måla fast
  5. Älsklingen tycker att färg ska appliceras flödigt
Resultatet av allt detta (särskilt punkt 5 ovan) är att tillvaron består av målning och torktider. Tunnt färglager = kort torktid, jättetjockt färglager = låååång torktid.

Men ännu har vi inte gett upp hoppet. Det ska bli klart. Basta.

Ännu en Wannabe-bloggare?

Ja, det ser inte bättre ut. Någon skribent av dignitet har jag aldrig varit men åsikter brukar jag ju ha om allt möjligt. Tjurskalliga åsikter dessutom. Javisst, ibland har jag förstås fel, men det är så sällsynt att det knappast lär märkas när det väl händer!

Vad jag ska blogga om har jag inte kommit underfund med, jag är så upptagen med att känna mig intellektuell och modern och kanske en smula kulturell att jag redan har fått skrivkramp.

Jag misstänker att ett återkommande ämne kan vara Älsklingen som jag håller på att bilda bo (vilket vackert uttryck egentligen, låter som ett gammalt valmantra för folkhemsidealet: bygga, bilda, bo, betala skatt, anmäl tv-innehav etc. etc.) med. I vilket fall som helst så kommer det att bli en spännande och omtumlande process för en gammal försiktig ensamvarg. Hon tar det hela med en relativ klackspark. Än så länge. Bortsett från en envis kamp om vilken soffa som borde förpassas till evigheten. Mer om det en annan gång.